Here's the truth..
Jag är oftast glad och lycklig. Även på insidan.
Men det finns stunder då allt sköljer över mig som en stor, mörk maktlöshets-våg. Detta händer oftast på kvällarna, innan jag ska sova. Jag ligger och tänker på tusen saker och försöker förstår hur fan jag ska ta mig upp på land.
Först och främst. Jag vill ha iphonen tillbaka. Förstår att alla bilder och filmer som jag är så emotionellt fäst vid är borta (måste inse det!) men varje gång jag tar upp den där sony ericsson blir jag ständigt påmind.
Jag har sagt upp mig på mitt jobb. Så i början på februari är jag arbetslös. Jag har kastat mig ut för stupet och har ingen jävla aning om jag blir räddad. Det finns säkert de som tycker att jag är helt jävla dum i huvudet. Ett fast jobb med heltid. Och det kastar jag bort.
Ja, jag fick nog. Måste byta miljö, måste göra något annat innan jag kvävs!
Den 5:e Februari sticker jag och killen till Thailand. Jag längtar så fruktansvärt. Blir borta en månad. Då ska jag bara leva och andas.
Men sen då. När jag kommer hem. Inget jobb, ingen egen bostad.
Det värsta är att mitt motto är: Idag är idag och jag är lycklig, exalterad, förväntansfull. Så skit i imorgon!
Men de som vet vilket kontrollfreak jag är borde också förstå hur jävla jobbigt det är att inte ha det här på säker mark. Jobb och boende.
Men jag är rätt säker på att mitt säkerhetsnät finns där nere. Jag är lite för högt upp för att se det bara..
Efter jobbet ikväll ska jag försöka svettas bort alla dåliga känslor och bli så där sprudlande igen! Go endorfiner!
Tja så länge
Kommentarer
Trackback
