This is my own world..

Igår när jag gick hem från Rotebro station gick jag den väg jag tycker bäst om..den vägen jag tillbringat flera gånger med dig..det är snart ett år sen vi sågs halvvägs mitt i natten..jag minns allt så tydligt, speciellt när jag står eller sitter där vi var tillsammans en stund och tänker tillbaka..

Jag mindes tillbaka till oförglömliga sommarkvällar och sommarnätter, jag mindes tillbaka till dofterna, känslorna, beröringen, blickarna, värmen, mötena, skratten, leenderna, närheten, sms:en, samtalen och allt annat..
Jag mindes tillbaka till spänningen, nervositeten, pirret..
Vi var bara två personer som ville vara tillsammans..men eftersom att vår kärlek var förbjuden möttes vi när solen gick ner och gick hem åt varsitt håll när solen gick upp..vi kunde vara ute och gå i 7 timmar..och när vi skulle säga hejdå blev det så svårt...vi kunde inte säga hejdå, vi ville inte säga hejdå..och ibland kunde bara vårt avsked ta flera timmar..
Men de sommarnätterna fick vi vara tillsammans och jag älskade det. Jag älskade att jag äntligen fick vara tillsammans med dig, att få prata med dig igen, att få se på dig, att få ta på dig, att få skratta med dig, att få vara nära dig. Jag älskade det då och jag älskar det nu.

Våra sommarnätter kommer alltid vara det underbaraste i mitt liv. För vi var bara två personer som ville vara tillsammans..två personer som var kära och våra möten gjorde mig levande och lycklig.
Ville bara skriva av mig lite av vad jag går runt och tänker på ibland. För jag vet inte om du förstår hur jag känner, hur glad jag är att du finns i mitt liv eller hur kär jag är i dig. Tack för att du fick mig att tänka om, det är det bästa som hänt mig.

Tack älskling.